Tove

Alors. Test de français demain. Känns lite lagom onödigt att lära sig tre ord för meddela och tre ord för meddelande till ett och samma prov, men men, i slutändan är det ju ändå franska så det jämnar ut sig!
Om jag kanske skulle fortsätta med mina passé simple-ändelser och översättning av samtliga texter nu så att jag kan förtjäna 2 avsnitt av DH ikväll också. Wiihoo!

D'ailleurs så har jag bakat lussisar idag och de blev godast vilket har resulterat i att jag ätit alldeles för många så nu kommer jag rapa lussebulle i ungefär 8,25 månader!

Hockay, så i torsdags blev jag överglad då jag till min stora förvåning såg att avsnitt 1 av säsong 4 redan fanns ute på DC, så jag fixade såklart hem det och sedan kollade jag på det. Jag måste säga att det var hemskt, ordagrannt hemskt. Jag började fan böla redan på resumén av förra säsongen och framförallt då de sa 'Marissa's funeral'. Alltså, de orden 'Marissa's funeral' lät hemskt, och jag fick ont i hela kroppen och tänkte: "Nej, det här kan fan inte vara sant", och så bölade jag lite till. (Vadå vara för besatt av en serie?) Tänk er en Julie som i stort sett aldrig är sminkad längre. Hur hemskt är inte det? Jag menar, innan har hon ju inte ens gått utanför huset om hon så mycket som hade brutit en nagel. Människan kunde ju få dåligt rykte..
Att man sedan får veta att Ryan tar på sig allt om Marissas död och inte ens gick på hennes begravning, eller Marissa's funeral för de låter hemskare, är bara ännu värre. Seriöst, det känns som att jag känner dessa människor för de gör ont av att se detta elende, man får liksom helt ont och blir sjukt ledsen.
Sen är det sjukt synd om Seth också, för Summer verkar vilja glömma allt som har med Newport Beach att göra och svarar inte när han ringer, men hon står och lyssnar när han pratar in på hennes telefonsvarare. Att hon sedan kommer hem från Rhode Island bara för Ryans skull gör att det blir synd om Seth igen. Hon undviker honom hela tiden, och han ser så besviken ut, och han är ju så bäst så det tycker inte jag om. Naaw, lilla Seth..
Dessutom har Ryan aldrig ens besökt Marissa's grav, eftersom som jag tidigare sa att han tar på sig all skuld för allt som hänt. Han har dessutom flyttat från Cohen's place och bor numera i ett skyffe bakom en pub eller något liknande där han för övrigt också jobbar. På sin fritid ägnar han sig åt att gå på Fight Clubs, antagligen since han vill bli av med lite av den ilska han bär på. Så jag måste säga att han verklgien har ett jättefint ansikte. 700 nya blåtiror varje dag och köttiga sår. Muuums! (Okej, jag överdrev.) Sen undviker han the Cohens totalt och vill inte prata med dem och påstår att han gör dem en tjänst genom att hålla sig undan, men givetvis så är det ju inte så och de är sjukt ledsna för att han känner så. Men som sagt så tycker Ryan att det är hans fel att precis allting har blivit som det blivit och att alla klarar sig bättre utan honom..
Summer has turned into a hippie by the way... Det är faktiskt vääldigt komiskt med tanke på, ja, typ hur 'perfekt' hon varit innan.
I stora drag går första avsnittet bara ut på att man ska få inblick i hur de olika karaktärerna har tagit sorgen av Marissa's bortgång och hur de liksom gör för att gå vidare och så. Det ända jag störde mig på lite är att när säsong 4 börjar så är det 5 months later. Jag hade gärna velat se precis därifrån där det slutade, med Ryan och Marissa där på vägen, sedan allas reaktioner när de får veta vad som hänt, och sedan hade jag så gärna velat se begravningen. Så jag hoppas på flashbacks i senare avsnitt.
Till sist vill jag bara säga att: I think Ryan is going to kick Volchocks ASS!

Det är jobbigt att prata med en kamera. Punkt.

Idag har jag jobbat hela dagen, lagom trött och hungrig kom jag hem och spelade lite monopol med Emmie. Efter en och en halv timme visade det sig dock att ingen av oss orkade spela egentligen så jag gick ner och somnade i mamms säng istället. Skulle egentligen på gympa, men den här vintern har korkat nog gett mej nått urinvägsinflamationsSHIT. Det som är så skönt. Varför har man inte det oftare? Lägg märke till min ironi.
Ironi är kul. Ironi är min humor. Jag är alltid ironisk och det är synd att folk inte fattar det ibland så att de tror att man är helt korkad.

Idag börjar, för er som inte vet, säsong 4 av O.C. Eller ja, tekniskt sätt imorgon eftersom när klockan är 8 pm. i t.ex. New York, så är klockan 2 am. här, vilket betyder att jag ändå inte kan få tag på det förrens imorron om ens det eftersom DC tydligen inte vill fungera idag. Jag säger dock ändå att det är idag, för då låter det som kortare tid och ja, så blir man helt enkelt mycket gladare eftersom det är mindre tid kvar. Jag räknar med att kunna börja ladda hem avsnitt S04E01(!!!!!) imorgon vid middagstid ungefär. (Märk min noga planerade plan.) Jag är så sjukt glad. Gladare än vad ord kan beskriva. Tänk så länge jag har väntat på det här, låt se, det sista avsnittet av säsong 3 sändes den 18 maj, så sedan dess har jag väntat. Det är ett halvår minus 14 dagar. Jag fattar inte hur jag har kunnat överleva. Det gör jag verkligen inte..

Nej nu ska jag gå och ringa till Emma och säga: "Hej, jag köper biljetter till Artmades Releaseparty till oss imorgon". Hon skulle bli glad då sa hon. Jag tycker faktiskt att det är ganska trevligt att göra människor glada liksom...