a love story
Det är nu officiellt över mellan mig och Paris. Det är väldigt synd och lite smått sorgligt. Vi kom bra överens jag och Paris. 
Det blev totalt sex turer till Paris, om man inte räknar med de gånger man bara bytt flyg på Charles De Gaulle, men det räknas ju inte riktigt som i Paris.
I alla fall, så kan jag bara säga att jag är väldigt nöjd med att ha kunnat åka dit då pass ofta. Det har varit fantastiskt helt enkelt att bara bo två timmar med tåg från Paris. För visst är det underbart, Paris. Paris. Paris. Jag vill bara tillbaka. Känner att jag har sett det man måste se, det jag har på min lista över "måste-ha-sett" i alla fall. Och att jag numera hittar mer eller mindre i Paris är bara ett stort plus som jag är ännu lite gladare över.
Jag vet att jag kommer att komma tillbaka till Paris, förhoppningsvis många fler gånger i mitt liv, men det kommer ändå inte vara samma sak som det varit detta år. Att bara kunna bestämma en eller två veckor innan att man ska sticka till Paris och sedan bara ta tåget dit och vips så är man i Paris. Det är inte som Malmö precis. Och det kommer jag ändå sakna väldigt mycket. Rue Rivoli känns mer eller mindre som mitt andra hem, då vi trots allt spenderat hur mycket tid som helst där, speciellt i H&M-butikerna på denna gata.
Svenskträffarna har varit hur underbara som helst. Att bara träffas ett gäng en helg och prata av sig om allt, allt fransmän gör och allt de inte gör och så vidare. Att träffas bara för att festa och testa på utelivet i Paris. Underbart är vad det har varit. Paula är bäst som har fixat allt alla gånger också. Och dessutom pratar hon skånska, och det är nice.
Bästa gången i Paris var ändå när Mamma, Pappa och Emmie kom dit. Vilken vecka vi hade. Och vilket väder! Det var bara perfektion på allt.
Paris har varit en väldigt stor och betydelsefull del av mitt år i Frankrike och jag har upplevt så många saker i denna fantastiska stad med fantastiska människor som jag aldrig kommer att glömma. Exempel: Det tar fem timmar att gå från Le Marais till Triumfbågen och tillbaka och om man går i ballerinaskor så betyder detta att man mer eller mindre förstört sina fötter, galna hemfärder mitt i natten genom hela staden, jag som guide går ner i fel metro och mitt turistfölje följer inte efter, kissning i metron (nej, det var inte jag), paris paris!, väldigt mycket vin, hotellrumsfest med Sonja, knackningar från rummet bredvid, fest utanför monument som Sacre Coeur och Bastillien, kvällar vid Seine, Lejonkungenmusikalen, cd-skivorna för svenska för nyböjare (25 öre styck, nä-äh, den tar jag inte), utsikten från Eiffeltornet och Sacre Coeur, Montmartre, "affären", chai latte och en väldigt massa mer.
Bilderna är två av mina favoriter i kategorin best-of-Paris-bilder och får därför symbolisera hur glad jag är över att jag haft turen att få vistas där så mycket. Och, je reviendrai (jag kommer tillbaka), det vet jag, men det känns bara konstigt att jag inte kommer kunna vistas där hur mycket jag vill nästa år. Jag kommer sakna dig,
Paris, je t'aime.