Tove

andas ut, andas in.

Egentligen är jag alldeles för arg/trött/irriterad för att skriva så om jag gör det så kommer det bara bli bittert och argt hela vägen igenom, men det får faktiskt bära eller brista.

Just nu sitter jag på flygplatsen i Berlin och har två timmar kvar till mitt plan går. Hallå, kan de ha en ordentlig flygplats som är väntvänlig? Jag har redan varit här i mer än en timme och jag håller på att dö av tristess. Det enda här finns att göra är att äta, och vill man ha något i matväg och inte är tysk kan det också vara jävligt svårt. Burger King vägrade jag gå till idag, eftersom det för det första är äckligt och för det andra så lärde jag mig på nedvägen att de inte kan engelska. Hur får man ens jobba på en flygplats om man inte kan engelska? Så ja, Burger King kom inte på tal idag över huvud taget. Då återstod alltså ett annat fettställe med pommes och friterad kyckling (det ströks direkt), Starbucks (som bara har äckliga inplastade mackor för alldeles för mycket pengar), två bagerier, en restaurang och ett fik med mackor som såg jättegoda ut. Jaha, förstår man någonting av vad som står på deras menyer då? Nej, det gör man INTE kan jag säga för bara varannan grej står på engelska. Ah, jag blir tokig. Köpte en tonfiskmacka till slut. Den var väldigt god, det ska jag inte sticka under stolen med. Men så kostade den också 5 euro och var lika "stor" som baguetterna vi sålde i stugbyn på marknaden, och där klagade de på att de var dyra för 20 spänn. Ha.

Efter det att jag hade ätit blev jag ännu surare för det finns inga affärer att kolla i här. Då gick jag och köpte en Ben & Jerry's Chocolate Fudge Brownie-glass, en Cola light och något äckligt Haribo-godis. Jag var väldigt sugen på sånt äckligt godis dock. Några bitar var faktiskt goda. Det var typ bufflar, eller vad det nu heter, med smak av melon. Efter detta satte jag mig på en stol och avnjöt min glass (som var himmelskt god) samtidigt som jag pluggade in min iPOD i öronen för att slippa omvärlden.

Sen gick jag tillbaka till min terminal för det är mycket lugnare här och ska jag ändå sitta uttråkad och vänta vill jag hellre göra det där det är lugnt omkring mig. Såg en jättesöt Paris-kalender i en tidningsshop här innan jag begav mig till huvudterminalen så jag skulle köpa den. Men kunde jag det då. Nehe, det kunde jag banne mig inte. FÖR DE TAR INTE KORT! Sen när tar man inte kort på flygplatser nu då? AH! Min kalender kostade 2.80 euro och jag hade ungefär 2.50 euro kvar. Så nej, inte fick jag någon fin Pariskalender inte. Fast jag vill inte ha den ändå, för det står kalender på tyska på den. AH! Jag hatar tyska. Det ÄR fult. Och jag hatar tyskars stolthet. Det står en upp i halsen så man har lust att kräka dem i huvudet.

Gode Gud, låt dessa två timmar gå fort så jag kan få komma HEM!

Förlåt, men såhär vidrig är jag när jag är irriterad. Ta mig med en nypa salt. (Det ÄR jobbigt att vara uttråkad i tyskland.)

en dag som började väldigt bra, sen gick allting väldigt dåligt ett tag och nu är allt på topp igen.

jobbade fram till lunch idag, slapp måla och klippte mest gräs och hade möte med pappa hela tiden. vid tolv stressade jag hem, satte igång ny tvättmaskin och hängde upp tvätt, hoppade sedan i duschen och fixade mig samtidigt som jag värmde en köttfärspaj i micron. slängde den i mig och cyklade till bussen som gick en timme efter det att jag kommit hem. snabba puckar, säger jag.
när jag kom hem vid tolv hittade jag en lapp i postlådan där det stod att budfirman varit här för att lämna Franz, men att ingen hade varit hemma och att de skulle därför komma tillbaka på måndag. Sur och irriterad blev jag med tanke på att jag missat dem med 40 minuter. Dum som jag var trodde jag ju att de skulle ringa om ingen var hemma så man hade kunnat sticka hem och hämta den. Men inte då.
Tog sedan bussen till stan vid ett för att gå på synundersökning klockan två. För det första var bussen tjugo minuter försenad och sedan för det andra kom jag inte in på min undersökning förrän tjugo minuter för sent. Väl där inne gick strömmen två gånger och vi fick göra om hela undersökningen. Var klar där en timme efter det att jag skulle varit där! Sen skulle jag beställa linserna ute i kassan och då gick inte det, eftersom mamma som står för kontot inte var med. Nähä. Som tur var hade jag bestämt träff med henne klockan tre så det var bara att gå och hämta henne och sen gå tillbaka till Specsavers. Personen i kassan kunde inte förklara någonting och var allmänt vimsig och okunnig så fyrtio minuter senare kom vi där ifrån och då var det bara att pallra sig till resecentrum för att ta fyrabussen hem. Så var det med den shoppingdagen!

Allting blev genast mycket bättre när jag kom hem och såg att Franz stod i hallen. Då visade det sig att budfirman kört samma runda på väg ner till Malmö igen och hade denna gång åkt inom för att lämna honom och pappa var hemma. Så nu är han hemma och säker och mår bra, med en ny LCD-kabel. Det tackar jag för!

Ikväll blir det grill och mys, och sedan ska vi gå till Ekströms Café, som har pub på fredagar, för vi ska gynna byn lite.