En krabba och en fiskmås...
J'aime l'école, j'aime l'école, j'aime l'école. Ouuuuuuuuuuuuui, för seriöst, vad är bättre än Matte och Franska? Se, det är så bra så att det till och med är värt att skrivas med stor bokstav. Matte och Franska.
Denna helt vanliga måndag började på det sämsta sättet som en måndag någonsin kan börja - pappa kommer upp på mitt rum klockan kvart i sju och påminner mig om att min buss går om tjugo minuter. Jo tack, och det sista jag sa till dem igårkväll, det absolut sista jag sa var: "Väck mig inte imorgon, jag har sovmorgon" TACK PAPPA, så var hela den sovmorgonen förstörd. Och ja, inte kunde jag somna om heller. Så tack igen. Och förresten, så lönt det var att ens komma upp om jag nu hade försovit mig, jag hade ju sååå mycket hunnit med bussen ändå!?
Men jag är inte den som är den så jag hängde inte läpp över det för det hade ju inte löst problemet ändå. Inte sant? Så jag låg kvar och typ tänkte till klockan var dags att stiga upp. Maha. När jag kom till bussen var jag såklart hur tidig som helst som vanligt och bussen kom tjugo minuter för sent, eller ja, tio var det kanske, men i alla fall. Jag som började precis när bussen skulle vara i stan, fast den brukar speeda nu så jag hade räknat med att den skulle vara inne vid 9,35 och så började jag 9,40. Men nu var den inne 9,43 och jag började fortfarande 9,40. Så som man brukar säga, assume nothing. Maha. Jag kan i alla fall lova att jag aldrig har gått så fort i hela mitt liv. Jag har hittat min gren, det jag ska satsa på. 50 km gång! Helt klart. Det har jag i alla fall goda chanser i. Maha. Eller så kortar jag ned sträckan (palla gå 5 mil) och uppfinner en ny sträcka med namnet Resecentrum-Söderport. 300m. Men i alla fall så var jag där på noll sekunder och jag kom precis efter mitt namn på klasslistan. Så antagligen fick jag sen ankomst, men jag jobbade in det genom att brainstorma lite (som vanligt!). Maha... Och sen flöt skoldagen på som vanligt i alla fall och jag måste nämna att jag hängde faktiskt inte läpp för de där med bussen heller. Jag som brukar klaga på precis allt. Maha. Jag kan faktiskt också bättra mig..
Kom i alla fall hem vid fyra, sen har jag minneslucka och kommer inte ihåg vad jag gjorde, mest troligt störade jag mig med Emmie och sen stack jag ut och sprang och (som ni har väntat men...) nu är jag häääär!
Nu ska jag dock gå igen och plugga franska. Wääääj!
Todeloooohooo!
Denna helt vanliga måndag började på det sämsta sättet som en måndag någonsin kan börja - pappa kommer upp på mitt rum klockan kvart i sju och påminner mig om att min buss går om tjugo minuter. Jo tack, och det sista jag sa till dem igårkväll, det absolut sista jag sa var: "Väck mig inte imorgon, jag har sovmorgon" TACK PAPPA, så var hela den sovmorgonen förstörd. Och ja, inte kunde jag somna om heller. Så tack igen. Och förresten, så lönt det var att ens komma upp om jag nu hade försovit mig, jag hade ju sååå mycket hunnit med bussen ändå!?
Men jag är inte den som är den så jag hängde inte läpp över det för det hade ju inte löst problemet ändå. Inte sant? Så jag låg kvar och typ tänkte till klockan var dags att stiga upp. Maha. När jag kom till bussen var jag såklart hur tidig som helst som vanligt och bussen kom tjugo minuter för sent, eller ja, tio var det kanske, men i alla fall. Jag som började precis när bussen skulle vara i stan, fast den brukar speeda nu så jag hade räknat med att den skulle vara inne vid 9,35 och så började jag 9,40. Men nu var den inne 9,43 och jag började fortfarande 9,40. Så som man brukar säga, assume nothing. Maha. Jag kan i alla fall lova att jag aldrig har gått så fort i hela mitt liv. Jag har hittat min gren, det jag ska satsa på. 50 km gång! Helt klart. Det har jag i alla fall goda chanser i. Maha. Eller så kortar jag ned sträckan (palla gå 5 mil) och uppfinner en ny sträcka med namnet Resecentrum-Söderport. 300m. Men i alla fall så var jag där på noll sekunder och jag kom precis efter mitt namn på klasslistan. Så antagligen fick jag sen ankomst, men jag jobbade in det genom att brainstorma lite (som vanligt!). Maha... Och sen flöt skoldagen på som vanligt i alla fall och jag måste nämna att jag hängde faktiskt inte läpp för de där med bussen heller. Jag som brukar klaga på precis allt. Maha. Jag kan faktiskt också bättra mig..
Kom i alla fall hem vid fyra, sen har jag minneslucka och kommer inte ihåg vad jag gjorde, mest troligt störade jag mig med Emmie och sen stack jag ut och sprang och (som ni har väntat men...) nu är jag häääär!
Nu ska jag dock gå igen och plugga franska. Wääääj!
Todeloooohooo!
Kommentarer
Postat av: leyman
Du är inte normal. Man kan inte tycka om frnaks och matte. Och speciellt inte christa o lilli!!!!!!!!!MAHAHAHA
Trackback