so, this is the end...

Sista veckan.
Alors, min vecka började på det sämsta möjliga vis. På väg till skolan såg jag en död människa för första gången i mitt liv. En bilolycka. Motorcykel frontkrockar med bil, motorcykelkille flyger 80 meter och dör. Och så hade de inte tagit bort honom från vägen. Han bara låg där, helt krossad. Fy fan.

Idag är det le spectacle de noël och det ska bli obeskrivligt skönt att ha det överstökat. Can't wait. Allting är så himla oorganiserat att det går inte att förklara. I måndags, två dagar innan, hade vi "genrep" där vi inte ens hann med halva showen. Så vi har alltså inte inte en show ännu. Allting är så improviserat. Dessutom kom Mme Clec'h till genrepet och sa till oss att alla måste göra något (kakor eller mat eller vad som helst) som är speciellt för ens land för att alla ska få smaka och så. Två dagar innan. Mycket möjligheter man har att fixa det? Jag blir så trött på henne...

Om en vecka säger jag hejdå till Sonja. Jag orkar inte riktigt tänka på det. Det kommer vara något av det värsta ever. Mycket värre än vad det var att säga hejdå till alla innan man åkte hit. Det är liksom annorlunda... och det är ingen som förstår ändå. Det är just det. Det är ingen som förstår för att ingen är i samma situation. Vi har bott ihop i fyra månader och verkligen umgåts 24/7 i fyra månader. Det är inte det att man säger hejdå och inte vet om man kommer ses igen utan mer allt som är så himla bra nu kommer inte vara längre efter jul. Allt. Vem ska jag nu snacka skit om alla franmän och göra narr av allt och alla med? Tanken på hur det kommer vara här nästa år efter jul när hon inte är här är obeskrivlig. Allt vi är med om här är det ingen hemifrån som förstår, för man måste vara i samma situation för att förstå vissa saker. Visst, jag vet att de andra utbytarna är kvar. Men de är inte som Sonja... BREF: Nästa vecka kommer vara den värsta veckan på flera år samtidigt som den kommer vara den absolut bästa veckan i mitt liv! En sak är i alla fall säker: Frankrike utan Sonja kommer inte vara detsamma...

Stoppa tiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback