Tove

Humör: Obeskrivligt lyckligt glad!

HAHAHAHAHA
Så, nu ska jag berätta om det roligaste jag varit med om i hela mitt liv. Ungefär. Hade just ett tre timmar långt filosofiprov (egentligen fyra men man fick gå efter tre). Ämnet var som rubriken lyder, fast på svenska ungefär: 'Uttrycker begäret människans mänsklighet?'. Jag skojjar inte när jag säger att hela klassen suckade mer än de någonsin gjort när vi blev tilldelade detta ämne. Jag menar, jag behövde inte kolla på ämnet innan jag insåg att jag var körd. Stor chansen är att jag klarar av detta ämne om inte ens fransmännen gör det liksom. I alla fall, jag ägnade en halvtimme åt att försöka definera mänsklighet, för om man inte vet hur man ska definera det, hur ska man då kunna svara på denna fråga? Och seriöst, HUR DEFINERAR MAN MÄNSKLIGHET? Jag började seriöst garva när jag tänkte på nivån på stina och co.'s filosofilektioner där de skulle definera en katt. Detta är fan Filosofi D i Sverige. Tänkte att kan jag inte ens komma på något på svenska kan jag ju lika bra ge upp, och började skriva ett brev som tog en och en halv timme. Vakten kollade lite fundersamt på mig i början då han trodde jag skrev mitt prov med en lila penna. "Nämen titta, vad trevligt att hon lägger ner så mycket energi", tänkte han säkert.... inte, för han är en surveillant och det innebär att man är cold as ice. Oh well, efter det att jag skrivit brevet fortsatte jag att översätta två låttexter som jag hade skrivit ut tidigare i CDI (jag förutsåg mitt öde), och efter det skrev jag min fina filosofiuppsats som löd såhär: (Pardon, je comprends le sujet mais je ne sais pas ce que je vais écrire.) och det betyder, (Ursäkta, jag förstår ämnet men jag vet inte vad jag ska skriva.)". HAHAHA, jag skrattade åt mig själv så jag trodde jag skulle dö. Efter tre timmar fick vi i alla fall gå, så jag reste mig snällt och precis efter att han sagt SANS BRUIT (utan oväsen) så höll jag på att snubbla över en bänk. Tur att jag klarade mig! Skrattade gott åt mig själv även när jag lämnade in mitt prov och gick ut ur klassrummet. Seriöst, jag har ALDRIG haft så roligt åt mig själv i hela mitt liv som jag har här nere. Självdistans alltså... Det här är nog det enda prov jag kommer komma ihåg föralltid.

Kom och tänka på en annan sak också. Så mycket som jag gillade Lara Fabian innan - gånga det med hundra, och så mycket gillar jag henne nu. Hon är sjukt mycket bättre nu när man fattar texterna mer och mer på ett sätt man inte gjorde innan!

"Change. We don't like it, we fear it. But we can't stop it from coming. We either adapt to change or we get left behind. It hurts to grow. Anybody who tells you it doesn't is lying. But here's the truth. Sometimes the more things change the more they stay the same. And sometimes, oh sometimes, change is good. Sometimes change is everything."