eufori
var börjar man?
denna vecka har utan tvekan varit den bästa veckan på länge. sedan efter jullovet i alla fall. men ja, det är ju länge sedan nu. ah.
le temps passe trop vite.
jag kan inte sluta säga det. det går inte. det är så sjukt. om fyra månader är det sommarlov. eh, va? igår vaknade jag av att jag grät för att jag drömt att jag skulle åka hem dagen efter, och hade fullt upp med att packa ner mitt rum och säga hejdå till alla. ah.
jag vet att jag blivit jättedålig på att blogga men jag har varken tid eller lust. framförallt inte tid. vet inte var tiden tar vägen men man kommer hem från skolan och sen är dagen slut? sen vaknar man dagen efter och går till skolan igen. och sen är det helg.
i morse skulle vi ha les epreuves du volleyball så alla kom till skolan klockan åtta. tio över åtta kommer läraren till samlingsstället som vanligt för att samla ihop alla och gå till bussen. trodde vi ja. det han kom för, var för att säga "ingen gympa idag, idrottshallen är stängd" MEN TACK, DET KUNDE NI JU INTE SAGT IGÅR! det enda jag och kerstin fick fram var ungefär: "fan ta fransk organisation". sen gick vi till baren bredvid skolan och drack varm choklad, pratade skit och pluggade matte. eller ja, hon pluggade matte för jag har inte matte här.
ja, som ni förstått så bestämde jag mig för att gå på idrotten i alla fall, men det var bara för att jag inte gick på mitt litteraturprov i onsdags. kände att jag var lite tvungen.
onsdagen denna vecka var underbar. gick upp vid elva, gjorde scones, åt dem med världens godaste (och då menar jag världens godaste) jordgubbssylt. åkte till stan. köpte två böcker. började gå mot skolan och var fem minuter därifrån när jag möter Pheobe och Irina som var på väg upp på stan. de frågade om jag inte kunde följa med och jag som hade prov fick trevligt tacka för mig och säga "tyvärr, nästa gång. jag har prov i två timmar. ett prov som jag inte ens ska skriva för jag behöver inte göra det för läraren och dessutom har jag inte boken. så jag ska alltså bara sitta och glo i två timmar." sen gick vi på olika håll. i trettio sekunder. sen vänder jag mig om och skriker "ATTENDEZ-MOI" och så springer jag ifatt dem. sen kom ytterligare ett gäng på fem pers och joinade och vi gick upp till stan. målet var att ha avskedsfika för balaszc som åkte idag. gick till en bar, spenderade två timmar där. folk gick hem, folk stannade kvar. vid fem var det bara jag, Irina, Mike, Balaszc, Fernando och Lee kvar så vi betalde och gick ut på stan igen. Letade upp en annan bar. Drack varm chokladmjölk igen. Två timmar senare åkte alla hem på varsitt håll. Denna dag var så trevlig att jag vet inte riktigt hur jagska förklara det, så därför gör jag det inte. Jag älskar spontana händelser... och utbytesstudenterna!
och vet ni vad som hände igår? vet ni vet ni? MADAME CLEC'H KOM TILL MÖTET MED MIN VÄRDFAMILJ! TJOOHOOO! Det trodde vi aldrig skulle hända men jo, visst var hon där. Mötet skulle vara klockan 18. Halv sju ringer Mireille till henne och frågar var hon är för hon var fortfarande inte där. Hon svarar: "Men jag är kvar på skolan, jag har en japan till att ta hand om och lite post att skicka. Jag kommer när jag är klar" Mireille säger då: "Jaha, men här går vi och väntar på dig för fjärde gången och har slutat tidigare från våra jobb för fjärde gången och du är inte här ännu." Då blev det fart på tanten. Eller ja, fart på Mme Clec'h (det existerar inte egentligen) så hon svarade "ja, jag är ledsen. Jag är där om en kvart." 45 minuter senare kom hon.
Hahaha. Jag trodde jag skulle dö av skratt. Hur egoistisk får man vara och hur jävla oomtänksam kan man vara? Hon är ett kapitel för sig kan jag ju lova er. Stackars svensken som kommer gå på Ste Genevieve nästa år.
Förresten, om Mme Clec'h frågar så är jag i Paris denna helg också. Det är öppet hus på skolan och jag har ingen vidare lust att befinna mig på skolan mellan 10-17 imorgon. Det var en nödlögn, och det går inte att säga att man skulle hitta på något med sin värdfamilj för det var några som gjorde det och då ringde hon till familjerna och bad dem flytta det de skulle göra. Säkrare att säga att man ska till Paris och redan har biljetter och hela köret. Ja, hon är helknäpp.
jag älskar att jag är i frankrike och jag vill aldrig åka hem!
bon week-end!
denna vecka har utan tvekan varit den bästa veckan på länge. sedan efter jullovet i alla fall. men ja, det är ju länge sedan nu. ah.
le temps passe trop vite.
jag kan inte sluta säga det. det går inte. det är så sjukt. om fyra månader är det sommarlov. eh, va? igår vaknade jag av att jag grät för att jag drömt att jag skulle åka hem dagen efter, och hade fullt upp med att packa ner mitt rum och säga hejdå till alla. ah.
jag vet att jag blivit jättedålig på att blogga men jag har varken tid eller lust. framförallt inte tid. vet inte var tiden tar vägen men man kommer hem från skolan och sen är dagen slut? sen vaknar man dagen efter och går till skolan igen. och sen är det helg.
i morse skulle vi ha les epreuves du volleyball så alla kom till skolan klockan åtta. tio över åtta kommer läraren till samlingsstället som vanligt för att samla ihop alla och gå till bussen. trodde vi ja. det han kom för, var för att säga "ingen gympa idag, idrottshallen är stängd" MEN TACK, DET KUNDE NI JU INTE SAGT IGÅR! det enda jag och kerstin fick fram var ungefär: "fan ta fransk organisation". sen gick vi till baren bredvid skolan och drack varm choklad, pratade skit och pluggade matte. eller ja, hon pluggade matte för jag har inte matte här.
ja, som ni förstått så bestämde jag mig för att gå på idrotten i alla fall, men det var bara för att jag inte gick på mitt litteraturprov i onsdags. kände att jag var lite tvungen.
onsdagen denna vecka var underbar. gick upp vid elva, gjorde scones, åt dem med världens godaste (och då menar jag världens godaste) jordgubbssylt. åkte till stan. köpte två böcker. började gå mot skolan och var fem minuter därifrån när jag möter Pheobe och Irina som var på väg upp på stan. de frågade om jag inte kunde följa med och jag som hade prov fick trevligt tacka för mig och säga "tyvärr, nästa gång. jag har prov i två timmar. ett prov som jag inte ens ska skriva för jag behöver inte göra det för läraren och dessutom har jag inte boken. så jag ska alltså bara sitta och glo i två timmar." sen gick vi på olika håll. i trettio sekunder. sen vänder jag mig om och skriker "ATTENDEZ-MOI" och så springer jag ifatt dem. sen kom ytterligare ett gäng på fem pers och joinade och vi gick upp till stan. målet var att ha avskedsfika för balaszc som åkte idag. gick till en bar, spenderade två timmar där. folk gick hem, folk stannade kvar. vid fem var det bara jag, Irina, Mike, Balaszc, Fernando och Lee kvar så vi betalde och gick ut på stan igen. Letade upp en annan bar. Drack varm chokladmjölk igen. Två timmar senare åkte alla hem på varsitt håll. Denna dag var så trevlig att jag vet inte riktigt hur jagska förklara det, så därför gör jag det inte. Jag älskar spontana händelser... och utbytesstudenterna!
och vet ni vad som hände igår? vet ni vet ni? MADAME CLEC'H KOM TILL MÖTET MED MIN VÄRDFAMILJ! TJOOHOOO! Det trodde vi aldrig skulle hända men jo, visst var hon där. Mötet skulle vara klockan 18. Halv sju ringer Mireille till henne och frågar var hon är för hon var fortfarande inte där. Hon svarar: "Men jag är kvar på skolan, jag har en japan till att ta hand om och lite post att skicka. Jag kommer när jag är klar" Mireille säger då: "Jaha, men här går vi och väntar på dig för fjärde gången och har slutat tidigare från våra jobb för fjärde gången och du är inte här ännu." Då blev det fart på tanten. Eller ja, fart på Mme Clec'h (det existerar inte egentligen) så hon svarade "ja, jag är ledsen. Jag är där om en kvart." 45 minuter senare kom hon.
Hahaha. Jag trodde jag skulle dö av skratt. Hur egoistisk får man vara och hur jävla oomtänksam kan man vara? Hon är ett kapitel för sig kan jag ju lova er. Stackars svensken som kommer gå på Ste Genevieve nästa år.
Förresten, om Mme Clec'h frågar så är jag i Paris denna helg också. Det är öppet hus på skolan och jag har ingen vidare lust att befinna mig på skolan mellan 10-17 imorgon. Det var en nödlögn, och det går inte att säga att man skulle hitta på något med sin värdfamilj för det var några som gjorde det och då ringde hon till familjerna och bad dem flytta det de skulle göra. Säkrare att säga att man ska till Paris och redan har biljetter och hela köret. Ja, hon är helknäpp.
jag älskar att jag är i frankrike och jag vill aldrig åka hem!
bon week-end!
Kommentarer
Trackback