Tove

idag slog det mig på riktigt. nästa gång jag bokar flygbiljett kommer jag än en gång bara boka en enkelresa, och sen lämnar jag detta för alltid? då är det slut. helt slut.

kan någon stoppa tiden?

jag vet att jag har pratat om detta innan, men det känns så himla konstigt att jag måste skriva om det.
under fyra månader, snart nästan fem har man byggt upp ett nytt liv. man har sina rutiner och man trivs. jag är ju van vid det här nu. det här är min vardag, även om det aldrig blir riktigt vardag som hemma i sverige, för allting är ändå speciellt här. men i alla fall. det jag vill säga (vill jag ens säga någonting med detta?) är i alla fall att just nu är mitt liv här, och jag trvis med det. och när jag tänker på det nu så är jag inte alls beredd på att bara lämna detta och låta allt bli som vanligt igen.

och jag vet att jag har mer än fyra månader kvar men det känns ändå som att man snart ska åka. nu vet man ju hur fort höstterminen gick och vårterminer går alltid fortare varesig man vill eller ej. mindre skola och så. mer sol! ibland känner man sig helt språkligt stressad... pratar man så bra som man borde efter fem månader? herregud. jag kan tjata ner mig själv med frågor om det här.

mais bon, je vous laisse.
bon week-end! 

...nothing can compare to when you roll the dice and you swear your love is for me.