bättre sent än aldrig

jag vet. jag är oerhört seg.
men såhär en vecka senare kan jag säga att: jag är hemma!

allting är väldigt konstigt och det är svårt att avvänja sig, samt att vänja sig vid det gamla, och framför allt tanken på att jag faktiskt inte kommer att åka tillbaka. den är hemsk.

försöker tänka så lite som möljligt på det, men ja, ni vet hur enkelt det är.

skriver mer ikväll, en liten förklaring kanske. förstod inte det här riktigt själv. men ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback