Tove

Serveur: C'est intéressant cette table...

Philippe : Bah oui! Voulez-vous une chaise ?

Idag mina damer och herrar har jag ätit grishjärna för första gången i mitt liv. Sista också hoppas jag. Det var hemskt. Jag kände mig som Hanibal Lektor efteråt, och nej, jag visste inte om det innan. Konsistensen var riktigt hjärnig. Uhu, jag ryser när jag tänker på det. Sen har jag även ätit ostronmousse, bara för att Philippe tvingade mig att smaka hans mat. Det var "godare" än ostron, men still, ingenting alls för mig.

Förklaring till detta är helt enkelt att vi blev medtagna på restaurang. Var bjudna på middag till Julien (min familjs son, som just konstruerat sitt eget hus) och Emmelie (hans flickvän), som tack för att vi hjälpt dem flytta och så vidare. Det hela slutade med att de hade lurat oss och att när vi skulle sätta oss till bords sa de, "jaha, då kan ni ta era jackor och så åker vi". Okej, tänkte de andra, och sedan åkte vi. Jag och Marion visste redan.

Väl på restaurangen blev vi bjudna på gourmet-menyn, som börjades med appertif och små tilltugg till det (där bland grishjärnan). Till förrätt åt vi sedan gåsleverfyllda raviolis i supergod buljong, till huvudrätt åt jag någon sorts fisk med rostade grönsaker. Det bara smälte i munnen så gott det var! Oh là là. Sedan var det osttallrik och bröd med sallad, och sedan det bästa av allt, DESSERTEN! Tjoho vad god den var! Banansorbet med jordgubbar, crumble och fänkålsgrädde. Det var nog den godaste desserten jag någonsin ätit. Oh là là, är väl det enda jag kan säga. Måltiden avslutades med te och kakor och sen rullade vi alla ut. Vinen vi drack till maten var dessutom superba! Jag förstår inte hur jag ska kunna klara mig utan allting här. Vin, ost och desserter. Hur kan man ens leva utan detta?

Ska börja med presenten till min värdfamilj idag, även om jag inte alls har någon lust till det. Det tar emot alldeles för mycket. Dessutom är stämningen här nu så himla bra att jag inte riktigt förstår hur jag ska kunna klara mig utan dem. Jag menar, om tre veckor är det slut och sen kommer jag aldrig mer att bo under samma tak som dem. Det är nu jag önskar att allting började om från början så att man hade denna atmosfär och stämning från början... och det är tre veckor kvar. Jag kommer bli schizo, hjälp.

Tiden går så fort att jag blir åksjuk.