Tove

Måndagens, och långhelgens sista, utflykt gick till Norra kusten av Bretagne, inte alls långt från St Brieuc. Philippe hade lånat hem en cabbe över helgen så vi glassade fram genom Bretagne i solglasögon och sommarkläder. Cabbe är bäst. Så härligt det är! Ungefär som motorcykel, fast inte riktigt samma frihetskänsla. Gick en runda vid en lång fin strand och sedan gick vi upp på några klippor där vi också hade pique-nique. Jag och Philippe drack öl och han frågade ut mig om jag hade varit full i Frankrike. Jag svarade som jag alltid gör, on sait jamais (man vet aldrig). Berättade detta för Marion när vi kom hem och hon blev livrädd att han hade frågat för henne också, haha. DET hade däremot varit roligt... för mig.

På kvällen fick jag äntligen mitt vattenkrig med Marion, även om inte Philippe blev sådär jätteglad när det kom två droppar vatten på hans bil.
Jag har aldrig hört någon skälla så högt i hela mitt liv. Dessutom skällde han ut Marion när vi alla visste att vattnet på bilen kommit från min riktning. Kan säga att jag var duktigt arg på honom hela kvällen efter det. Om han inte vågar skälla på mig kan han ju i alla fall låta bli att skälla på Marion? Och med skälla menar jag verkligen skälla som om hon hade tagit en spik och repat lacken på bilen, så skulle jag nog uppfattat det om jag hade varit granne och hört denna utskällning. Dessutom, två droppar vatten? Jag förstår inte ens grunden till hans utbrott. Mon Dieu, säger jag bara. Och när jag säger två droppar vatten, då var det verkligen två droppar vatten, inte ens ett stänk liksom. Mon Dieu, mon Dieu.

Igår var det tillbaka till skolan efter den andra långhelgen i rad. Har inte gått vanligt i skolan sedan den 7 april, så jag kommer inte riktigt ihåg hur det känns att gå en hel vecka i skolan. Denna vecka är ju inte ens heller hel, alltså återstår det bara två hela veckor kvar i skolan. Fast de blir inte ens hela de heller för jag går inte onsdagar. Livet är allt bra underbart. Tio skoldagar kvar.

Om en månad är jag hemma. Jag längtar efter er.