Tove

Friskis ikväll var så himla roligt,
så roligt att jag var tvungen att påpeka detta till ledaren efteråt.

Hur kommer det sig att så fort det är något är man snabb att klaga på det, men om någon skulle göra något bra är man inte lika snabb att ge komplimanger?
Tycker människor är så fruktansvärt dåliga på det, så även jag...

Det finns trots allt inget som gör en så glad som komplimanger (förutom den där känslan som infinner sig efter ett bra träningspass), och ännu gladare blir man av komplimanger från människor man sist trodde man skulle få dem av. En tjej,  från min klass i trean, som jag i stort sett aldrig pratat med mer än någon enstaka gång skrev en så fin sak i min studentmössa att jag nästan blev rörd. Inte trodde jag att någon som trott att jag var största pluggisen skulle skriva en sådan sak till mig. Det blev jag verkligen riktigt lycklig av!

Från det ena till det andra så är allt som vanligt.
Har jobbat igår och idag, och är nu ledig onsdag, torsdag för att sedan jobba igen på fredag.
Har verkligen ingen aning om vad jag ska ta mig till under dessa lediga dagar, men något ska jag väl komma på...

För övrigt går det väldigt mycket tid åt att leta/söka boende i Lund.
Verkar ganska hopplöst men skam den som ger sig.
Är väl inte i någon krissituation, som jag kan tänka mig många andra är, så no need to panic.
Mamma berättade att hon läst i tidningen att av de 9000 nyantagna i Lund är det cirka 900 som kommer stå utan bostad i höst.
Känns lite förjävligt för dem alltså, och jag inser åter igen hur lyckligt lottad man är.

Funderar på om jag kanske skulle ta och se en film eller något, får se vad jag kan skrapa fram...