Paris, je t'aime
Såg precis filmen Paris, je t'aime. Min och Eriks metrostation, eller ja, framför den metrostationen vi träffades vid för första gången, var med. Pernety. Jag blev sådär löjligt fnittrig när jag såg det, det är ju ändå inte ett precis känt ställe i Paris. Kom och tänka på den roliga inredningsbutiken som låg där också... hm, vad man kommer ihåg alltså. Fast de dagarna är inte något man glömmer i första hand precis.
För övrigt vet jag inte vad jag tyckte om filmen. Den handlar inte om så mycket mer än Paris. Det är mer små filmsnuttar på 5-10 min som är med. I allmänhet en väldigt söt film, men med konstiga inslag ibland, fast så brukar ju fransk film vara.
En annan sak jag kom och tänka på var hur mycket jag saknar Paris. Och jag vet, jag vet, att jag alltid tjatar om det. Men ni förstår nog inte hur underbar staden är. Man känner sig liksom hemma fast ändå inte och på ett väldigt lustigt sätt. Allting är så mysigt och atmosfären är beroendeframkallande. Hoppas jag kommer dit snart igen!
För övrigt vet jag inte vad jag tyckte om filmen. Den handlar inte om så mycket mer än Paris. Det är mer små filmsnuttar på 5-10 min som är med. I allmänhet en väldigt söt film, men med konstiga inslag ibland, fast så brukar ju fransk film vara.
En annan sak jag kom och tänka på var hur mycket jag saknar Paris. Och jag vet, jag vet, att jag alltid tjatar om det. Men ni förstår nog inte hur underbar staden är. Man känner sig liksom hemma fast ändå inte och på ett väldigt lustigt sätt. Allting är så mysigt och atmosfären är beroendeframkallande. Hoppas jag kommer dit snart igen!
Kommentarer
Trackback